Rebell

Douge de Bordeaux då deras medellivslängd är 5år, så blev hon exakt 5år och 8månader gammal. Jag som inte skulle skaffa mig en så sjuk hundras igen efter Krut som också var Douge de Bordeaux och levde till han var 3år och nej det var inte jag som fick måndags exemplaren utan det är SKIT AVELN!

När det kom till valet med en Ddb igen och nu Rebell så ångrar jag inte en dag att hon blev våran, faktum är att jag behövde få uppleva glädjen och kaaanske ändra min syn på rasen. Som en trogen Uppfödare i rasen (föredetta vän) sa till mig, med Rebell kommer du få uppleva en Bordeaux med humor, du kommer ha så roligt med henne och vet ni vad, denna uppfödaren hade rätt, det ska jag alltid ge henne 1 rätt... Rebell var som alltid framåt och nyfiken med en positiv förväntan på livet, aldrig hon var osäker, eller misstänksam, hon var så jäkla miljöstark, hennes mentalitet önskar jag att jag kunde kopiera in i varje hund, för det var en fröjd och ha henne i alla situationer, Rebell älskade allt och alla hon gjorde aldrig skillnad på någon, stor som liten. Hon var så okomplicerad och följsam. Jag titulerade henne till Svensk Viltspår Champion och några utställningar deltog vi också på, men det visade sig att hon hade entropion som är väldigt vanligt förekommande i rasen och det var jag tvungen och operera henne för pga det kunde annars skada hennes öga, och med det kirurgisks ingreppet så tog vänstervarven slut, man får inte ansökan om dispens inom Svenska Kennelklubben för ögon korrigering. 

Rebell var en otroligt atletisk sportig Douge de Bordeaux, jag står fast vid att INGEN i rasen kan mätta sig mot henne, hon älskade bitarbete, släphare var hon så fruktansvärt snabb på och tvekade aldig för att bita "haren" när hon kom i fatt, longjump, sprint, hon gav alltid 100% och vatten som hon älskade vatten, hon fullkomligt parkerade sig i vatten, allt ifrån vatten pölar till vatten fyllda diken eller havet sjöar, hon älskade vatten och skogen var hennes plats på jorden, som hon plöjde igenom skogarna och vi sa alltid att Rebell hade lätt kunnat flytta ut till skogen utan oss, hon var så självständig och föda fixade hon också, det var ett par djur som hon fångade och käkade upp. Jag älskade och titta på henne när hon "jagade" så tyst och tålmodigt som hon väntade på byttet. Rebell var en fantastisk stora syster till Goliath och även Enemiy som levde i flocken, men något sa mig att livet hos mig och raserna jag har satsat hel hjärtat på Contin och Minibullarna är gjorda för att leva ett "action" liv, men det kommer inte en Ddb klara i längden. Så jag tog beslutet och låta Rebell flytta till min syrra och Rebell skulle fortsätta att alltid vara med Cilla dom skulle aldrig behöva leva ifrån varandra. 2 månader efter Cillas död pga hjärtsjukdom, fick vi chocken efter att Rebell trillat ihop 2 gånger under promenad hennes diagnos hjärtsvikt mycket vanlig sjukdom i rasen, hon blev diagnoserad den 26 april och somnade in idag. VI ÄLSKAR DIG REBELL❤️Tills vi ses igen!

En Douge de Bordeaux kommer aldrig in i vårat liv igen.... Och nej rasen är INTE beroendeframkallande!